Den gamla gubben, som lyckas vara glad, när det är som värst
och smittar så himla lätt av sig av denhär lyckan.

Han tar sig igenom både stora och små saker,
utan några som helst problem, verkar det som.
Han är den starkaste personen jag känner.

Jag hade inte kunnat få nån bättre morfar.
Han har allt.

Jag fruktar den dagen han försvinner.
För någon dag händer det, det händer oss alla.
Han har sagt, "Jag är som fantomen.. Jag är odödlig!".
Och jag önskar att det var sant.
Han behövs.
Han gör inte bara mig lycklig, utan alla omkring honom.
En så stark och levandsglad människa, skulle alla behöva omkring sig.